Silve Cert Medium

Jag vaknade en morgon och tänkte att det måste finnas något sätt att hantera onödig ilska. Som förälder är man inte på topp alla dagar och vissa gånger kanske vi tar i med rösten oftare än vad som behövs eller tjatar alldeles för mycket. Jag är av den sorten i grunden som tror att kärlek kan lösa allt, även gränser som sätts utifrån kärlek och trygghet. Jag funderade ytterligare en stund den morgonen och kom fram till att ett armband lagom stort för att uppmärksamma sitt humör skulle fungera att bryta dåliga mönster oavsett vad orsaken är. Varje gång du känner en dålig känsla, onödigt dåligt agerande mot någon annan eller om du bara vill bryta ett beteende du har eller vill sluta ta åt dig av andras sinnesstämning. Ska du medvetandegöra det genom att flytta armbandet till den andra handleden. I och med att du gör det uppmärksammar du dig själv och har möjlighet att ändra din egen sinnesstämning, du gör ett medvetet val. Och det fungerar faktiskt, jag har provat i ca 2 veckor ...

Ikväll har jag lyssnat på ett webinar om narcissism, ett personlighetsdrag som kan vara förödande för omgivningen. Under föreläsningens gång inser jag att allt jag gör kommer aldrig räcka för ett gott samarbete. Så i och med denna stund går all tid jag lagt ner på samarbete till mig själv och barnen istället. För vet ni? Det går aldrig att samarbeta med en narcissism, han/hon kommer aldrig ändra sig. Jag får bekräftat av föreläsaren att en sådan person alltid kommer svartmåla inför skola, förskola, i kontakt med socialtjänst m.fl. Precis vad jag misstänkt under det senaste halvåret, men och det är ett Men med stort M! Det är ord och handling som går hand i hand. Det bästa du kan göra är att tro på din egen förmåga att du är bra som du är, du är en bra förälder till ditt barn. I och med det kommer omgivningen se det och narcissistens fruktansvärda metod kommer sakteliga genomskådas. En narcissist lever på andras olycka, missnöje, ser och letar svagheter för att sedan använda de...

Vad är kärlek för dig? Vad innebär det att älska någon? Svara på de frågorna för din egen del. Så ska jag tala om vad kärlek är för mig. Kärlek för mig är att älska någon, värdesätta den personen och dess själsliga plats i universum. Hur gör vi då för att visa allt det här? Jo, tre enkla ord sammanfattar det hela. Kärlek, respekt och hänsyn. Det borde inte vara mer komplicerat än så.  En annan mänsklig drift för överlevnad och ett välmående är att bekräfta och värdesätta de människor du har runt omkring dig. I en par-relation kan bekräftelsen se olika ut, men den finns alltid där för annars skulle inte kärleken och förhållandet överleva i längden. Vi vill inte göra den vi älskar ledsen och bör därför vara lyhörd för alla signaler vi får, och än tydligt blir det om personen talar om känslan. Den vi älskar vill vi ska må bra, vi vill det bästa för den personen.   Men vad händer om du inte får allt detta och måste inse att kärleken till dig själv är minst lika viktig? Elle...

Idag är en sån dag när tårarna bara faller, jag känner en enorm smärta över livet som inte blev som jag tänkt. Jag beskyller ingen annan än mig själv. Kanske därför smärtan är enorm just idag. Jag känner hur min själ sköljs i genom som en högtryck mot en bil. Alla val vi gör och alla val vi gjort. Hur påverkar det oss när vi vill och har gjort det av kärlek till andra. Är det okej att ensam bära smärtan och dra lasset? Nej! Det är inte alls okej. Att lära sig tänka på sig själv är en utmaning när livet handlat om alla andra före en själv. Vi lär så länge vi lever, men en paus i lärandet vore behagligt.

Att vara och ha en högkänslig personlighet är en gåva. En gåva svår att bemästra. Jag har gått hela livet och trott att något varit fel, att jag varit fel. Som kanske inte orkat med lika mycket som andra. Upplevt enorm trötthet där många personer vistas samtidigt, haft lätt för att känna mig sårad. Ett exempel är när jag var 10 fick jag åka buss till skolan. Ibland möttes jag av en busschaufför med dåligt morgonhumör. Hans humör la jag på mig och funderade hela morgonen vad jag kan ha gjort honom. Det var min vardag, att lägga andras dåliga humör på mig. Ni kan ju tänka vilken skev verklighet, men jag visste inget bättre för där fanns ingen som guidade åt rätt håll och förklarade. Saken är den att en person med HSP har extremt hög känsla för att ta in andras energier och känslor. Man kan vara både introvert  (blyg och tillbakadragen) eller extrovert (utåt och framåt). Jag är mest introvert, men pushar mig själv till att vara mer framåt, då jag känner att det är vad min själ ...

... för sin egen skull är mindre lätt, kan jag tycka. För att bli lycklig med någon måste lyckan först komma från ditt eget inre. Att lära känna sig själv och sina egna egenheter tar tid, men när punkten är nådd är det lättare att få andra att förstå sig på den som är du och gör dig till dig. Var sann mot dig själv så blir du sann mot andra, det du ger får du tillbaka. Tillit till dina känslor, att våga vara i dem är nyckeln till det mesta. Våra känslor är en guide på vad som händer både inom oss och utanför.  Att sätta gränser är ju inte helr det lättaste, det du ser som accepterande kan vara någon annans gräns. Eller vice versa. Våga stå kvar vid din gräns för endast du kan avgöra vart gränsen går. Och ha tilliten till dig själv. Barn som blir mobbade eller undertryckta av sina föräldrar får ofta svårt att sätta gränser och veta vart den egna gränsen går. Vi (nu säger jag vi) måste ofta lära oss det i vuxen ålder. I mitt fall har det krävts 30 år innan jag förstod rätten till...

Likt väggens ärrade skal är min själ. Ett djup utan dess like, en erfarenhet... En historia att berätta... lika vacker som solrosen är kärleken till min själ... så gammal... så vis. Arbeta hårt för din egen del och finn din inre lycka och harmoni. Slut fred med dig själv och andra... känn kärleken blomma i de klaraste nyanser för världen är vacker ur en syn med kärlek. Namaste /Tess